Ragdoll

Sveriges populäraste ras

Ragdollen är enligt Sveriges kattklubbars riksförbund 2014 års populäraste kattras i Sverige. Jag är inte förvånad. Jag tror inte det finns många som kan motstå den nyfikna, fluffiga, blåögda, silkeslena katten med många hundlika drag, som att den t.ex. kommer fram till dörren och hälsar på en när man kommer hem från jobbet, eller att den alltid vill vara med där det händer något. Kanske kan det bli lite mat - eller lek?

Historia

Ordet ragdoll är engelska och betyder trasdocka på svenska. Katten har fått detta namn för att den blir slapp som en trasdocka när man lyfter upp den, eftersom den slappnar av i alla muskler. Jag vill påpeka att det inte är alla ragdolls som besitter denna egenskap. Vår hona är inte alls särskilt slapp i sina muskler när hon blir buren. Hon vill helst inte bli buren över huvud taget. Medan hanen är lite mer ragdolltypisk och möjligen slappnar av lite mer. Det beror förstås också på hur man bär dem, om man bara lyfter dem under armarna eller om man håller dem samtidigt med ena handen om baken, som vi brukar göra.

Historien kring hur ragdollen uppstod är lite oklar och det finns tydligen flera versioner och ingen vet riktigt vilken som är den rätta versionen. Så, utan att gå in på detaljer så föddes den första ragdollkatten i USA på 1960-talet och enligt SVERAK (2015) avlades den fram genom korsningar i flera led där de inblandade var en vit långhårshona, en helig birma, deras avkomma samt en burma. Ragdollen kom till England 1981 och den första importen till Sverige skedde därifrån 1991.

Egenskaper

Ragdollkatten är en typisk innekatt. Den skulle troligen inte klara sig så bra utomhus, eftersom den är alldeles för godmodig och ”blåögd” för att uppfatta alla faror som finns. Jag är ganska övertygad om att den också skulle stjälas av någon annan ”behövande” om den sprang omkring ute. Det finns förstås möjligheter att gå ut med dem i koppel, vilket vi har provat vid några tillfällen. En del katter gillar det, andra inte. Har man möjlighet till en rastgård, om man t.ex. bor i villa, så är det spännande för katterna att utforska den miljön och känna lite frisk luft. Eller om man har inglasad balkong, som vi har, så kan man näta in en del så att man kan ha fönstret öppet när man vill. Katterna älskar att sitta ute på balkongen och titta ut på fåglarna och allt annat som händer där ute.

Temperament

Ett lugnt, vänligt och lite sävligt temperament har ragdollen, men för den sakens skull är den inte helt slö och orkeslös. Långt därifrån. Den gillar att vara med där det händer och går gärna med matte eller husse från rum till rum. Den kan få kattfnatt när som helst och kan då få upp en jäkla fart runt lägenheten. Den gillar också att leka med vippor och spön, med fjädrar och pyngel. Vår hona gillar att leka med allt som prasslar, t.ex. godispapper. Hon kommer som ett skott så fort man börjar prassla med något. Ragdollen är dock ingen knäkatt, ska man ha klart för sig. Den ligger helst bredvid i soffan eller i sängen. Många gånger har vi försökt få våra katter att ligga kvar i knät när vi tar upp dem, men de gillar det helt enkelt inte. Här är det nog olika hos olika individer. Jag har läst om ragdollkatter som älskar att vara nära, att ligga i knät och gosa. Men de tillhör nog inte den stora massan.

Utseende

Ragdollen är en stor katt. Det är väl egentligen bara en ras (utav de som finns i Sverige åtminstone) som blir större, och det är Maine Coon. En vuxen ragdollhane kan väga allt mellan 6 och 9 kg och en hona någonstans kring 3,5-5 kg. De växer sakta och är inte fullvuxna förrän de är 3 år gamla, men enligt egen erfarenhet går de upp i vikt snabbast under år ett och två, vilket ju är ganska naturligt.

Och så det där med färger och varianter då. Det finns tre olika varianter på maskning hos en ragdoll:

• Colorpoint: Katten har mörkare färg på tassar, ben, öron och i ansiktet.
• Bicolor: Katten ska vara färgad med ett vitt upp- och nervänt V, s.k. bläs, i ansiktet. Den ska också ha vita ben, tassar, bröst och mage.
• Mitted: Tassar och bakben ska vara vita. Det ska gå en strimma av vitt från hakan och ända bak till genitalierna. Det kan också förekomma en vit bläs i ansiktet, men inte för stor.

Färgerna kan vara blå, brun, lila, choklad, crème och röd. Dessutom kan den komma i sköldpaddsfärgad (tvåfärgad, med eller utan vitt) och mönstret kan också vara tabby, dvs. fläckigt eller marmorerat (Ragdollklubben, 2015).

Vår hane, Whiskey, är en brun bicolor. Han är också en ”riktig” ragdoll med de flesta av de attribut som rasbeskrivningen anger. Dock är hans högra öra till hälften vitt, vilket vi tycker är mycket charmigt, men som räknas som fel i utställningssammanhang. Vår hona, Uzzi, är en brun mitted, med lite för mycket vitt. Bl.a. en lite för stor bläs. Men i våra ögon är hon helt perfekt. Pälskvalitén är också ganska olika mellan våra två katter, som för övrigt är syskon. Whiskey har mycket päls, ganska lång sådan, och en stor krage som omringar hans breda huvud. Hans päls är inte så silkeslen som Uzzis, vars päls känns nästan som att klappa en angorapäls. Uzzi har lite kortare päls och kragen är inte alls lika stor. Pälsmässigt ser hon faktiskt mer ut som en ”vanlig” katt, med aningen fluffigare och längre päls. Svansen på de två syskonen är nästan identiskt lika. Den är fluffig, långhårig och har samma färg. Och om man tittar på dem bakifrån och bara ser svansen så kan man inte riktigt avgöra vem som är vem. Whiskey har en tendens till att få tovor under sina framben, han har alltså lite mer underull i sin päls, särskilt på undersidan av kroppen. Generellt sett så har ragdollen inte någon underull att tala om, så pälsen brukar inte tova sig nämnvärt.

Våra ragdolls

Alla katter är ju individer. Ja, som jag skrivit ovan är Whiskey något av en rastypisk ragdoll. Han bangar aldrig för lite kel och gos. Han pratar ganska mycket med oss och pockar på uppmärksamhet när det är något han vill. Han slänger sig gärna framför en på golvet, med magen i vädret, och vill bli gosad och klappad. Uzzi däremot, är lite mer egen i sitt sätt. Hon har visst många ragdollegenskaper, men hon gör allting på sina egna villkor. Hon kelar när hon vill, inte annars. Hon kommer till en när hon känner att hon behöver närhet. Och då ger hon sig hän till 100 % och låter sig klappas och kelas med. Man får också ett aningen mer intelligent intryck av henne. Kanske beror det på utseendet, på de uttrycksfulla, djupblå ögonen, eller på att hon verkar lite mer eftertänksam. Hon är som en liten primadonna, brukar vi säga. Och oerhört vacker.

Referenser:

Sveriges Kattklubbars Riksförbund, SVERAK (2015). Raspresentation Ragdoll. Tillgänglig: http://www.sverak.se [2015-03-01]

Ragdollklubben (2015). Rasbeskrivning. Tillgänglig: http://www.ragdollklubben.com/ragdoll/rasbeskrivning [2015-03-01]