I onsdags var det dags för Uzzi att bli kastrerad. På veterinärens inrådan väntade vi tills hon hade löpt en gång, blir tydligen lättare att hitta livmodern då, särskilt om man ska göra flanksnitt som vi var intresserade av. Sagt och gjort, vi väntade på ett löp. Vi gick först och gissade om hon löpte eller inte, vi tyckte att hon blev mer kärvänlig av sig och åmade sig lite. Kanske hon har löpt nu, tänkte vi.
Hahaha, knappast! Någon vecka efteråt började hon nämligen löpa, på riktigt! Det var ett gastande och kurrande och åmande som man verkligen inte kunde ta miste på. Vi tyckte nästan synd om henne. Whiskey fattade noll, vad håller hon på med?!
Så nu är det gjort, hon har ett snyggt snitt på flanken. Dock rätt mycket päls bortrakat, så hon ser lite "maläten" ut, men det växer ju ut.
Whiskey hade stora problem att se Uzzi så konstig när hon vaknade upp och raglade omkring med geléfuktiga ögon och med mysko doft av Jodopax på sig. Han strök omkring här hemma, väldigt misstänksam, väste till och med mot henne en gång när hon kom för nära. Det var riktigt skönt när man äntligen såg att de närmade sig varandra igen. Och idag när vi kom hem från vår lilla minisemester var de igång som vanligt.
Det känns jätteskönt att allt gått bra med både Whiskey och Uzzi. Och vi är glada att hon kunde få ett flanksnitt. Det känns som att hon inte har haft särskilt stora besvär av sitt operationssår, som bara är cirka 1 1/2-2 centimeter stort. Det måste vara lite värre när de går in mitt på buken, även om de säkert klarar av det bra det också. Nu ska det bli intressant att se om det blir någon skillnad i kynnet på henne. Whiskey märks det inte särskilt mycket på. Kanske lite lugnare, men han är ju ännu "liten", så han busar omkring rätt mycket ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar