Kreativiteten flödar, och bättre ska det bli!

Ryabotten har kommit, den var fin men luktade gammal ull. Inte så konstigt faktiskt eftersom den är gammal, det försvinner nog lite med tiden när den får ligga framme. Hellre ulldoft och bra kvalitet än att knyta på någon form av syntetmaterial om man nu ändå lägger ner så mycket jobb på detta. Killen som sålde den skrev att han har några bottnar till som han har ärvt av sin mor och far, om jag skulle få blodad tand... (eller bli miljonär... red. anm.).

Då maken har varit på golftävling i tre dagar har jag haft gott om tid att räkna och fixa med mönstret. Igår kväll trodde jag att jag hade kommit på precis hur allt skulle gå till, efter en massa räknande fram och tillbaka och fixande med rutnät i Mac:ens program Numbers. Men när jag tittade närmare och testade att knyta några knutar insåg jag att man knyter ju över två varptrådar (eg. en varpgrupp om 2 trådar), inte över en. Så idag fick jag räkna om och på nytt bestämma hur många knutar varje ruta i mönstret ska ha. Det blev inte lika bra som den första fördelningen (som jag alltså räknade ut på 298 knutar), men det funkar nog. Tyckte väl att 298 knutar på bredden verkade oerhört mycket, men jag var nog lite för trött igår kväll för att tänka klart.

Så här blev mönstret, lite grovt tillyxat. De runda formerna får man fixa när man knyter sedan. Jag kommer nog att rita upp lite stödlinjer på bottnen för att ha några riktmärken längs vägen. Garnet är beställt och jag längtar tills jag får börja knyta!